Vi var en grupp vänner till A som hade möjlighet att engagera oss i organiseringen av minnesstunden. Många av oss kände inte varandra sedan tidigare. Ändå gick det så bra att förbereda minnesstunden ihop. Det var fint att vara med om att det fungerade att göra detta viktiga genom spontan självorganisering i en ganska stor och utspridd grupp, där det vi hade gemensamt var sorgen efter A och behovet av en minnesstund. Speciellt fint att det blev på det sättet eftersom A verkligen var en community-person. Hen hade nyligen pratat om att hen längtade efter att samla och bjuda hem sitt community. Jag tänker att hen ville att vi skulle träffa varandra, och jag önskar så starkt att det hade varit på det sättet som vi fick lära känna varandra, tillsammans med A i livet.
Jag är så tacksam att Zafira var med oss. Det kändes tryggt. Hen vägledde oss i vår process under förberedelserna genom frågorna hen ställde, och samtidigt styrde hen inte processen utan var väldigt inlyssnande gentemot våra svar. Zafira hjälpte oss förstå vilka val vi behövde göra. När vi kom med idéer var Zafira peppande och stöttande. Hens närvaro var ett oerhört stöd både praktiskt och känslomässigt. Zafira höll ett rum för oss där vi kunde vara tillsammans.
För mig skedde en viktig del av sorgeprocessen under förberedelserna till minnesstunden. Zafira sätt att vara med oss påminde mig om hur viktig kontakten med varandra är. Det viktigaste stödet var mellan oss i gruppen av vänner, och min upplevelse var att hen hjälpte oss i sökandet att vara där för varandra.
Vi i gruppen tog på oss olika uppgifter som behövde göras under förberedelserna och under dagen för minnesstunden. Det var lätt att hjälpas åt och alla som kunde bidrog med olika delar, som att göra inbjudan, ha kontakt med musikartister och med lokalen, ta hand om Instagramkonto, förbereda altare och andra saker vi ville ha i rummet. Vi backade upp varandra.
Vi skrev minnestexter om A som vi delade med Zafira, som sedan blev talet som hen skulle hålla. Att skriva den texten var också en viktig del i sorgearbetet för mig.
På dagen för minnesstunden ledde Zafira vårt förberedande möte. Det kändes tryggt och det behövdes att någon tog den rollen. Hen bidrog med lugn och struktur. Alla var inkännande och lösningsorienterade.
För flera av oss var den dagen första gången vi träffades, eftersom det mesta av förberedelserna skedde via videomöte.
Själva framträdandet då Zafira höll ihop de olika delarna under kvällen och höll tal om A var så vackert och värdigt. Det rummet som Zafira hjälpte oss skapa kändes helt rätt för att minnas och ta avsked av A.
Jag minns fortfarande något som Zafira sa: att ta avsked innebär inte ett slut på relationen, utan att acceptera att relationen kommer att vara på ett annat sätt. (Någonting i den stilen, jag minns nog inte helt rätt ord för ord.) De orden kändes sanna för mig och blev något att komma tillbaka till i sorgearbetet.
Vi som arrangerade minnesstunden har hållit kontakt med varandra efteråt och jag känner att det finns ett speciellt band mellan oss i gruppen.
Tack för allt!